måndag, juli 31, 2017

Babybubblan - att vara innanför eller utanför?



När jag hört talas om babybubblan har jag ofta förstått den som en mysig bubbla förbehållen mamman och barnet. En bubbla där man inte kan slita blicken från varandra, en tillvaro man ogärna lämnar. En sådan bubbla har jag inte själv känt av, varken med Elias eller Aaron, trots att jag kunnat glädjas mera den här gången. 


De gånger jag har känt av en bubbla har det inte känts som en bubbla dit ingen annan kan komma, utan en bubbla jag inte kan komma ur. Det är de gånger när jag börjar känna att livet (sommaren, gemenskapen, äventyret ...) pågår där ute någonstans, medan jag är fast inne, i huset eller allmänt i jobbet som förälder.

Det är så min babybubbla kan se ut. Men när väggarna börjar komma närmare är jag glad att märka att det inte är omöjligt att ta sig ur bubblan. Min kontakt med omvärlden är inte bruten, den är bara på paus ibland.

Med Elias var bubblan ganska påtaglig. Med Aaron har jag bara känt av den ibland. De senaste dagarna knappt alls, när jag har fått vara med om så mycket roligt som besök hos vän, systerns flytt, stranddag, gudstjänst och nu igen besök hos systern. Men de senaste dagarnas mediediskussioner om offentlig amning gör mig lite ledsen. Det verkar finnas många som tycker att jag ska stanna inne i bubblan.

Inga kommentarer: