onsdag, juni 28, 2017

Sätesförlossning eller kejsarsnitt? Hur jag valde

Efter informationen jag fick av läkarna, och efter att ha rådfrågat bekanta med erfarenhet och/eller expertis beslutade jag mig för kejsarsnitt istället för sätesförlossning. Jag vill förklara varför jag valde kejsarsnitt, trots att en stor del rekommenderade sätesförlossning.

Innan jag fick några fakta presenterade för mig tänkte jag att kejsarsnitt var det vanliga tillvägagångssättet vid sätesläge, som både rekommenderades av sjukhuspersonal och uppskattades mest bland föderskor. Därför kom jag att bli överraskad.

Från sjukvårdens sida var de ganska neutrala, och sade att föderskan vid sätesläge får välja själv. Listan med riskerna var dock längre vid kejsarsnitt än vid sätesförlossning, och en läkare sade att jag inte ska välja kejsarsnitt för lättvindigt. Jag som tidigare hade tänkt att kejsarsnitt var det naturliga valet började tvivla.

När jag började höra om efter erfarenhet och expertis bland mina bekanta blev jag överraskad över att många av mina bekanta hade genomgått sätesförlossning. Det överraskade mig också att de rekommenderade detta förlossningssätt. En del bekanta hade erfarenheter av kejsarsnitt, vissa goda sådana, vissa dåliga. Många med erfarenhet av både vanlig förlossning (eller sätesförlossning) och kejsarsnitt rekommenderade det första.

Det visade sig att jag inom min bekantskapskrets (eller bland vänners vänner) har många barnmorskor. Dessa rekommenderade alla sätesförlossning framom kejsarsnitt.

Trots all uppmuntran till sätesförlossning valde jag kejsarsnitt, eftersom
- jag hade hört några skräckhistorier om sätesförlossning, och det här satte stämningen för mig redan från början. (Skräckhistorier finns bland vanliga förlossningar också, påpekas det då.)
- jag är rädd för en sätesförlossning. Rädd för att brista mycket, rädd för att babyn ska få syrebrist.
- jag vid förra förlossningen fick panik när jag skulle krysta ut barnet, och därmed höll tillbaka, något man inte bör göra vid sätesförlossning.
- en del människor runtomkring mig delade mitt obehag inför en sätesförlossning. 

En barnmorska rekommenderade sätesförlossning om jag är samarbetsvillig. Min respons blev:
- Men det är jag ju inte.

Min vän och barnläkare Hanna sade att om jag lider av förlossningsskräck kan detta utgöra en risk, och då kan kejsarsnitt vara att föredra.

Så det fick bli rädslan som bestämde den här gången. Rädslan för kejsarsnitt är mindre än rädslan för sätesförlossning. Min föreställning är att ett kejsarsnitt är mer kontrollerat, även om det medför vissa nackdelar, medan en sätesförlossning är mer oberäknelig, och kan gå hur bra som helst, eller riktigt dåligt.

Kan hända att jag efteråt medger att det var ett besvärligt val. Men mellan pest och kolera valde jag nu då kolera.

Inga kommentarer: