måndag, januari 02, 2017

2016

Att komma ihåg vad som hände 2016 kan bli lite svårt. Det här året har inte många blogginlägg blivit skrivna och den enda dagbok jag har fört är min bönedagbok, en dagbok som jag betraktar som ganska privat. Men vi gör ett försök.

  • Efter jullovet fortsatte jag i januari jobbet vid Efö. Vi omorganiserade våra grupper, så jag fick lära känna en ny grupp. Det var tungt i början, men med tiden blev relationen till gruppen riktigt fin.
  • Den våren jobbade jag ganska mycket, men jobbet var väldigt givande.
  • Elias var sjuk nästan hela våren. Hans födelsedagsfest fick skjutas upp flera veckor.
  • Jobbet gjorde att jag fick dra ner på mina egna fritidsaktiviteter. Bloggandet dog ut. Så också fotograferandet.
  • Att fotograferandet dog ut berodde också på att kameran dog. Lite över 2 år gammal. Aldrig Sony mer.
  • De absoluta höjdpunkterna i jobbet under våren var friluftsdagen på Klippan och stafettkarnevalen, där våra elever deltog.
  • På våren åkte vi med tidningen Livets redaktion till Åland. Där gjorde vi intervjuer, och fick insikter om församlingarnas verksamhet i Mariehamn. Det jag hörde om församlingarna där gjorde mig riktigt uppmuntrad.
  • I maj besökte vi min lillebror i Åbo.
  • Lite innan jobbet vid Efö avslutades redde det upp sig med höstens jobb. Guds ledning kallar jag det. 
  • I början av juni flyttade vi tillbaka till Kvevlax. Det var skönt för mig.
  • Sommarlovet var långt och välbehövligt.
  • Jag deltog i mitt första cykellopp i juli. Jag åkte dit helt utan förhoppningar, men blev lyckligt överraskad över min nionde plats. Det var roligt att genomföra ett lopp med en ganska välfungerande klunga. Jag fick insikter i klungtekniken som jag aldrig skulle ha förstått genom att enbart läsa.
  • Några dagar efter Botniacyklingen åkte vi på resa till Tyskland. Elias talar fortfarande om att han varit på flyg, och han kommer ihåg att han åt russin på flyget. Men i övrigt var resandet så tungt för mig att jag tänkte att "inte på de kommande sju åren". Får se hur många år det på riktigt tar innan vi åker utomlands igen. (Sverige räknas kanske inte.)
  • Under hösten fick jag undervisa svenska på Arbis och på sjukhuset.
  • Jag fick också spendera en natt på sjukhuset tillsammans med Elias. Det var ju i och för sig inte roligt, men det var skönt att Elias fick bra vård mot laryngiten.
  • Det blev en fin juletid tillsammans med den närmaste släkten.
Mer finns att läsas i min bönedagbok. Vill ni veta vad som står där får ni fråga mig personligen.

Gott nytt år 2017!
-


Inga kommentarer: