fredag, december 30, 2016

I juli

Kanske är vi tokiga. Riktigt galna. Men nu är jag inte längre rädd för det jag skrev om i december 2014. Tiden har gått och jag har fått pusta ut. Kanske har jag hunnit glömma det tunga. För nu är vi beredda på barn nr. 2.

I maj har jag hunnit jobba två skolår och det känns som en fin tidpunkt att gå in i nästa mammaledighet. Vår baby i magen är inte alls gammal ännu, knappt 13 veckor. Men vi har fått se den på skärm och den levde och mådde bra, rörde på sig och vinkade. Nu vet vi att där finns en sötnos som kommer att ta större utrymme.

När Elias föddes bodde vi i Tammerfors. Anders arbetade hårt, vi hade inte många bekanta i närheten och jag var totalt oförberedd på vad det innebar att bli förälder. Den här gången är förutsättningarna de motsatta. Vi bor i Österbotten, med familj och vänner runtomkring, jag vet vad det innebär att få ett barn, Anders kommer att ha bättre möjlighet att ta ledigt och rådgivningen och förlossningen kommer att förlöpa på svenska. Vilken oerhörd lättnad att under ultrabesöket inse att man faktiskt förstår vad läkaren berättar. Hur enormt mycket tryggare det känns då!

Lite skrämmande kan tanken på en till ändå vara. Jag ser inte framemot förlossningen, inte heller sömnskulden. Men jag tror att vi den här gången kommer att ha bättre strategier för hur vi tar oss igenom den första tiden. Den här gången vet jag också att saker går över. Den skrikiga tiden går över, amningen går över, tröttheten går över. Och när jag landat i den nya vardagen kommer jag att sitta och hålla en sötnos i min famn som jag kommer att älska över allt annat.

För det mesta när jag tänker på att få ett till barn känner jag mig inte nervös. Endera har jag glömt, eller så har jag försonats med tanken på att det härliga i livet ofta också kan vara tungt. 

10 juli är datumet som står i våra hjärtan. Får se om det blir tre veckor för tidigt som senast, två veckor för sent, eller kring det beräknade datumet. Mest hoppas jag på det tredje alternativet. Tre veckor för tidigt var ingen höjdare. Två veckor för sent skulle knappast heller vara det. Hur som helst ser vi framemot det som vi ska få vara med om.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oijsan.. Grattis, å va kul :)

//Bibbi

Sofie sa...

Tack så mycket Bibbi! 😊