fredag, oktober 16, 2015

Jag har fått jobb!

När jag fick avslag på min tredje jobbsökning tänkte jag för en sekund nästan bli lite bitter. Men snabbt viftade jag bort känslan och tänkte att "kanske har Gud något ännu bättre för mig". Ungefär en vecka senare visade det sig att så var fallet.

Jag som tidigare i smyg har tänkt tankar som "Tänk skulle jag få undervisa svenska åt invandrare!" och "Tänk skulle jag få jobba på en kristen skola!" ska nu få undervisa svenska för invandrare på en kristen folkhögskola. Även andra tankar som jag har haft uppfylls i och med det här jobbet. Allt detta i kombination med att jag fick jobbet på förunderliga vägar gör att jag känner mig väldigt trygg i att det är Guds ledning.

Så på måndag får jag komma in i en multikulturell zon som jag hade glömt att jag saknar. Jag fick till viss del vara i en sån zon när jag var i Tyskland, och under våren blev jag på en examensfest påmind om hur härligt det är att befinna sig i den zonen.

Det är också en zon som skrämmer mig. Främst när zonen innehåller väldigt olika kulturer. Som i jobbet nu fr.o.m. måndag. Varför det skrämmer mig ska jag illustrera med följande erfarenhet:

Under en flygtur till Tyskland 08/09 fick vi uppe i luften veta att vi skulle bli tvungna att vända om till Helsingfors igen. Under väntetiden på flygplatsen i Helsingfors såg jag en ung indisk kvinna som såg ut att känna sig lite borttappad. Sådär som jag kände mig. Hon behövde låna en telefon för att ringa till sin manliga släkting, kanske en farbror. Jag och kvinnan följdes åt och i Hamburg mötte farbrorn kvinnan. Jag hade just hunnit skaka hand med farbrodern när den indiska kvinnan slängde sig ner till marken i en djup bugning inför farbrodern. I den stunden kände jag mig otroligt dum. [Paus för eftertanke.] Fast hade jag inte hunnit skaka hand hade jag väldigt förvirrat undrat på vilket sätt jag skulle hälsa på mannen. Det hade antagligen känts ännu värre.

Även om den här zonen skrämmer mig lite, så ser jag väldigt mycket framemot jobbet. Rädslan är trots allt något jag vill komma över, och jag längtar efter att få komma i kontakt med människor från andra kulturer och med andra religioner. Jag hoppas få lära mig mycket, och lära ut mycket. Jag måste säga att det hittills har varit en stor glädje att planera undervisningen. Tänk att börja från 0! Amazing! Men mer om det en annan gång.

7 kommentarer:

Märta Mikander sa...

Du klarar det..... Jag har träffat asylsökande på Kronvik och Utterö. De festa vill hälsa "i hand", kanske för att jag är gammal kvinna. Jag brukar låta den bestämma HUR VI HÄLSAR. Det är väldigt artiga, så jag känner mig hedrad och bortkommen, då de öppnar dörrar och visar att jag skall gå först. LYCKA TILL. Jag hörde i går ett samtal om språkundervisning för invandrare. Fint att du får jabba med sådant som du gillar

Bibbi sa...

Grattis till jobbet :) Det går brs ska du få se :)

Sofie sa...

Tack för era fina ord! :)

Heidi sa...

Grattis till jobbet!! :)

Sofie sa...

Tack! :)

brunnsgatan / eivor sa...

Grattis till jobbet! Och vilket givande jobb sen, kul! :)

Sofie sa...

Tack! Ja, de två första dagarna har verkligen varit superroliga!! :) Det känns verkligt meningsfullt!