onsdag, april 15, 2015

Byns själ

Sedan vi kom tillbaka till Österbotten för snart ett år sedan har jag funderat en hel del på var jag skulle vilja och kunde tänka mig att bosätta mig i framtiden. Eftersom vi råkade komma till Kvevlax har det varit naturligt att tankarna kretsat kring just den byn. Samtidigt har jag med värme tänkt tillbaka på den speciella atmosfär som finns i Nedervetil.

Jag vet inte, kanske är det så här på alla orter, men det känns som att Nedervetil skulle ha en själ. Många tillsammans med mig har föräldrar, och äldre generationers släktingar som är hemma från byn. Man har sin historia där. Man har ett gemensamt språk inom byn. Som man är oerhört stolt över. Man har ett visst - och gott - rykte (solskensfolket) och man är känd för sin speciella humor (som jag dock inte begåvats med). När jag gick i lågstadiet tyckte jag att Nedervetil var det bästa stället på jorden, och jag tror det är många som har tänkt så. (Tänker så?) Många av dem som har vuxit upp i Nedervetil har många likadana minnen - man har gått i Nedervetil skola, antagligen spelat fotboll i Myran, skrinnat i samma rink, skidat på samma skidspår (och antingen hatat lågstadiets skidtävlingar eller med blodsmak i munnen kämpat för den största pokalen), lånat böcker från samma bibliotek, simmat i Perho å och kanske spelat i blåsorkestern. Det finns så mycket som förenar Nedervetilborna på så många plan att jag känner det för svagt att tala om byns gemenskap, och därför istället väljer att tala om byns själ.*

Att vi inte kommer att flytta till Nedervetil är inget som blivit bestämt efter att jag träffade Anders. Det hade jag kommit fram till redan innan. Men visst känner jag ett stygn av besvikelse av att inte längre kunna vara en självklar del av denna byasjäl. Jag kommer alltid att kalla mig Nedervetilbo och till viss del känna delaktighet i byasjälen, men jag kommer att sakna den direkta, naturliga kontakten till den. Om min tidigare dröm om att flytta till Kokkola skulle slå in så skulle ja ha en mera naturlig kontakt dit. Kokkola och Nedervetil har starka band.

När det för ett år sedan blev klart att vi skulle flytta till Kvevlax tänkte jag att det kanske var bäst att vi flyttade till den här lilla byn istället för att flytta till en anonym stadsdel i Vasa. Även om jag då inte kunde sätta ord på mina tankar antog jag väl att man lättare skulle kunna hitta en byasjäl i en liten by än i en stadsdel. Jag tänker mig - och hoppas - att Kvevlax har en stark byasjäl. Det konstiga är ändå att jag efter ett år i Kvevlax inte riktigt upplevt detta. Och nu flyttar vi bort härifrån (för en tid i alla fall). Så om den finns så missar jag nu chansen att stifta bekantskap med den för en tid framöver. 

Även om tanken om Nedervetils byasjäl känns lockande så finns det många andra vägande orsaker för oss att bosätta oss i Vasatrakten. Var vi än kommer att stanna så önskar jag få bli en del av den byasjäl som finns på orten. Och jag hoppas innerligt att det är en fin byasjäl.

______________________

I skrivande stund är 38 av mina facebookvänner med i facebookgruppen "ÖB:s vänner". Sammanlagt har gruppen 920 gilla-markeringar. Det här tycker jag är ett starkt uttryck för en sådan själ, även om det i det här fallet rör sig om ett lite större område. Det är många i Kokkola, Nedervetil och övriga Kronoby kommun som har en innerlig önskan om att få tillbaka den forna och gemensamma satsningen Österbottningen.

______________________

* Även om jag talar om den gemensamma historien önskar jag att inflyttade ska ha lätt att bli en del av byasjälen. Att jag talar om historien beror på att jag själv bott där och inte längre gör det. De som nu bor där har en gemensam framtid, vilket också är betydande för byasjälen.

4 kommentarer:

johannele sa...

Förstår vad du menar om en bys själ, jag känner ungefär samma saker för Esse. (Även om jag tycker att byn/folket/själen också har negativa sidor.) Men tror du inte det tar längre än ett år att hitta själen i en ort? Kanske det rent av behövs en uppväxt där - eller i alla fall att man bor där ganska många år och kanske att ens barn växer upp där. Just för att man ska hinna få den där känslan av hur ett ställe faktiskt är och för att komma in i vem alla som bor där och hur de är släkt. Jag tror helt klart att Yttermalax också har en själ men jag har inte ansträngt mig så mycket ännu för att hitta den :)Å lycka till i Böle i vilket fall som helst! Tror det är ett ställe som förändras ganska mycket just nu och det kan ju också vara intressant!

Sofie sa...

Jag håller nog med dig i allt du skriver! Jag har redan börjat fundera om jag borde skriva ett inlägg om de negativa sidorna med en sådan byasjäl. Och jo, du har säkert rätt i att det är just så det är. Att man behöver skapa sig en tillvaro på platsen för att börja känna av byasjälen. Tack att du gjorde det lite tydligare för mig! :)

Anonym sa...

Tror också det krävs att man bott rätt lång tid på ett ställe innan man börjar känna av ställets själ.. och tydligare blir den förstås om man har släkt på stället. Jag bodde ju ganska lång tid i Närpes (ca. 7 år), och ändå kände jag inte mej så hemma där, kände inte heller så starkt av byns själ. Synd att ni flyttar bort härifrån - hoppas ni kommer tillbaka!:)
Annika

Sofie sa...

Ja, jag har bott på ställen där jag inte alls trivts, så det finns definitivt hopp för mig att hitta Kvevlax själ, för här har jag trivts bra!

Även om man aldrig vet hur det blir så är tanken nu i alla fall att vi bara är borta från Kvevlax temporärt. Så kanske kommer vi tillbaka om en tid och får möjlighet att rota oss djupare i byn.