söndag, november 02, 2014

Tillbakablick på Londonresan och om när Gud talar

Vi har många foton som ska plockas in i fotoalbum och just blev jag  färdig med bilderna från Londonresan. Dit vi var för två år sedan.

När jag betraktade två foton från vårt inte så fräscha hostell kom jag ihåg en händelse som utspelade sig där. Vi skulle resa från London mitt i natten och planen var att ta metron till flygbussen som skulle vänta en bra bit bort. Någon gång kring 01.00-tiden (minns inte så noga) vaknade vi plötsligt av att brandalarmet ljöd. Det blev fart på alla i rummet, och säkerligen på alla i hela hostellet. Efter en del prat kom vi fram till att det säkert var falskt alarm, så vi stannade på rummet. Vi började också prata om min och Anders hemresa och någon i rummet upplyste oss om att metron inte är i funktion på natten. Jag blev eld och lågor. Det hade vi inte tagit med i beräkningen! Vi fick börja fundera ut hur vi skulle ta oss till bussen, ta reda på om det fanns nattbussar och vi fick tidigarelägga väckarklockan. Jag är ganska säker på att vi hade missat flygbussen ifall inte alarmet hade gått. Så när jag nu satt och plockade fotona i albumet påminde jag Anders om händelsen och sade att det är så häftigt att Gud väckte oss. Och så sade jag "men tänk att han väckt åpp heila hostelle för vår skull!" Anders svarade: "Ja, om han hadd viri liti försikti sko int an ha täcksa djära he."

Hur mäktigt är det inte att Gud tar så bra hand om oss, till och med när vi inte förstår att vi ska be om hjälp. Och vilken tur att han inte är försiktig av sig.

Inga kommentarer: