onsdag, december 18, 2013

Något märkligt hände

Vi har valt att inte ta reda på barnets kön på förhand. Det innebär att vi får planera både flick- och pojknamn. Det har inte varit lätt för mig/oss att hitta på namnförslag. Jag tycker det är oerhört svårt att hitta namn jag på riktigt tycker är fina - alltså så fina att jag kunde tänka mig att ge mina barn det namnet. Det största problemet är väl att jag förknippar de flesta namnen med en massa människor. När jag förknippar ett namn med någon känns det genast ganska vardagligt. Eller så kan man inte ge barnet ett visst namn eftersom ens vän eller släkting redan bär det namnet. Eller så förknippar man namnet med en gammal gubbe eller gumma. Det blir så tokigt, för då blir ju plötsligt alla namn obrukbara. Eftersom namn är till för att användas kan man ju inte hitta ett namn som ingen burit tidigare. Helt utan förslag har jag och Anders ändå inte varit, men då har problemet varit det att vi inte varit nöjda med den andras förslag.

Två flicknamnsförslag har vi haft sedan en tid tillbaka. I Tyskland stötte jag på ett flicknamn jag genast älskade. Det har varit lite svårt att få Anders att gilla namnet, men numera torde han godkänna det. Ett annat flicknamn hittade jag en gång när jag råkade läsa en norsk artikel, och Anders gillade också namnet. Båda dessa flicknamn är sådana som jag inte förknippar med en massa människor runtomkring mig.

Men pojknamnet har nog varit svårt. Jag har kommit på två (ovanliga) pojknamn jag gillat. Tyvärr gick de inte hem hos Anders. ("Det är ju nån gammal gubbe ...") Men för ett par dagar sedan hände något märkligt. Anders kom med ett namnförslag - som jag gillade. Namnet är inte jätteovanligt, men ändå tillräckligt ovanligt (i de kretsar jag rört mig) för att inte kännas alltför vardagligt. Så nu ser det alltså ut som att vi har förslag på både flick- och pojknamn. Och det känns skönt att veta att det inte är helt omöjligt att hitta ett pojknamn man tycker om.
______________________________________________________________________

Jag märker här till slut att jag i mitt resonemang talar en del om vanliga och ovanliga namn. Det är inte så att jag har något emot vanliga namn, och jag tycker inte att det är ett självändamål att hitta ovanliga namn. Problemet är väl närmast det att namn som man hört tusentals gånger har en tendens att tappa sin glans. Men om det skulle visa sig att jag/vi faktiskt skulle tycka om ett vanligt namn, så inte skulle vi då ha något problem med att välja det namnet. (Fast då återstår problemet att ens släkting antagligen redan bär det namnet.)

Inga kommentarer: