lördag, mars 24, 2012

Sportglädje

Vad får dig att må bra vid sportande? Vad höjer din motivation vid sport?

När jag tänker tillbaka på min barn- och ungdom och jag funderar på vad det var som gjorde att min skid- och fotbollsglädje vid något skede tog slut så inser jag att det finns vissa andra svar också förutom att "intresset tog slut". Och de svar jag kommer fram till är kopplat till andra människor. En faktor är vänskap. Det här märks bäst när jag tittar tillbaka på fotbollen. De sista åren jag spelade fotboll kände jag ingen i laget (eller lagen egentligen) särskilt bra. Jag tror att det här minskade min inspiration för sporten och dessutom var det inget annat än själva sporten som kunde motivera mig att fortsätta. En annan faktor är stöd. Det här var säkert en faktor som spelade in både när jag slutade med skidning och med fotboll. Visst hade jag stöd hemifrån - jag fick ju hålla på med sporterna. Men jag hade ingen annan sportintresserad i familjen som mer ingående kunde stöda mig, genom att t.ex. smörja mina skidor, diskutera teknik eller komma med ut i spåret/på fotbollsplan och träna mig. Det är alltså viktigt att få stöd från någon - familjemedlemmar eller vänner.

Det här betyder inte att andra människor ansvarar för ens sportintresse, för det viktigaste är ju ändå den inre motivationen. Men det betyder att andra människor i ens omgivning ändå har en roll och att det kan vara viktigt att tänka över den rollen.

När man håller på med en lagsport (på vilken nivå som helst, i en studerandegrupp, i division 5 eller 1) är det alltså viktigt för alla att finnas till för, stödja och uppmuntra de andra spelarna. Negativa kommentarer kan direkt dra ner en annan spelares intresse och motivation. Ett sätt att förbättra en annan spelare sker genom positiva kommentarer och inte negativa. (Här talar jag inte om tränaren som naturligtvis också måste kommentera det negativa.)

Så låt oss uppmuntra varandra oberoende om vi själva är med och sportar eller om vi har någon i vår omgivning som sportar. Då får vår vän antagligen en större glädje i sportandet.

2 kommentarer:

pikkumyy sa...

Sen är det ju också så att man helt enkelt gillar olika typ av sporter. Jag skulle nog vilja påstå att jag är sportintresserad från familjen...men(!) kryxet är att jag inte är intresserad av bollsporter och lagsporter, överhuvudtaget!!

Det är helt klart att man ska stöda varandra, verkligen! Jag och Kim diskuterar ju ofta sport och stöder varandra på det sättet. Men vi kan tyvärr inte stödja varandra så mycket mera än att peppa varandra lite, för vi har helt skilda sportintressen. Kim älskar boll- och lagsporter, medan jag avskyr när bollar kommer flygande mot mig. Vill helst springa undan den hemska flygande bollen. Men jag älskar att gå på gym och ge järnet.

I alla fall för mig kommer intresset och motivationen inifrån mig själv. Att få åka till gymmet, se alla andra vara där för liknande mål och samma orsak ger mig kickar, och sen att gymma så svetten yr på t.ex. combat ger en otrolig kick. Tror det också har nåt att motionera till musik som ger kickar.

Enda motionsformen som Kim och jag kan göra gemensamt är att promenera med Molly eller att vara ute och springa tillsammans. Där får vi ju peppa varandra lite.

Det är svårt att sitta och diskutera fotboll eller innebandy med Kim t.ex. när jag inte förstår regler etc. Det går inte mkt annat än lyssna.

Jag antar att du borde ha haft tränare som verkligen sku ha övat teknik med dig/er, gett er träningsscheman och dylikt. Det var väl föräldrarnas sätt att stödja genom att skjutsa dig till träningarna och sen hoppas att de kunniga borde ha tagit hand om teknik etc.

Tänk om jag hade börjat brinna för judo t.ex. Inte hade jag ju riktigt kunnat förvänta mig att mamma sku komma där med en massa tekniktips.

Okej, vill ju inte kritisera här, utan diskutera och se på saken ur en annan synvinkel :)

Kram, syrran!

Sofie sa...

Hejsan! Tack för dina synpunkter! Du har helt rätt, och jag menade inte heller kritisera. Och jo, jag fick ju massor stöd på det sättet att de faktiskt orkade skjutsa mig överallt. Det där med stöd var bara en aspekt av allt jag ville få fram, och det viktigaste jag ville säga var det där om att uppmuntra istället för att dra ner.