fredag, september 24, 2010

Dikter

Nu i höst har jag påbörjat litteraturvetenskapsstudier, och det här med litteraturvetenskap är nytt för mig. Jag kommer att få läsa många böcker och lära mig mycket som jag inte känt till tidigare. Något som jag kommer att få komma mer i kontakt med än tidigare är dikter. Av de dikter jag nu fått läsa så ska jag presentera den dikt som jag tyckt mest om hittills. Det är förstås min egen subjektiva åsikt, och ifall jag nu skulle sitta på en lektion så skulle jag behöva motivera min åsikten. Men det här är en blogg så därför tänker jag ta den enkla vägen och inte motivera något. Men det är en dikt skriven 1833 av J.L. Runeberg och den heter Den enda stunden. Ni kan ju själv läsa den och se vad ni tycker.


Allena var jag,
Han kom allena,
Förbi min bana
Hans bana ledde.
Han dröjde icke,
Men tänkte dröja,
Han talte icke,
Men ögat talte. -
Du obekante,
Du välbekante!
En dag försvinner,
Ett år förflyter,
Det ena minnet
Det andra jagar;
Den korta stunden
Blev hos mig evigt,
Den bittra stunden,
Den ljuva stunden.

Inga kommentarer: