onsdag, november 04, 2009

Uppmuntran

Mer och mer börjar jag märka hur viktigt det är att kristna bröder och systrar uppmuntrar varandra och delar med sig av det de har upplevt med Gud. Många gånger har det talats om att ett ensamt vedträ inte hålls brinnande utan det behövs flera för att det ska hållas brinnande och att det är likadant för kristna, att man inte hålls brinnande på egen hand. Så att komma till gudstjänst, möten och smågrupper är viktigt för oss så att vi ska kunna förstå mera och lära känna Gud bättre. Förutom detta, eller dels just genom de här möten, tycker jag det är viktigt att ta tid med andra troende och dela med sig av vad man lärt sig och vad man tycker är viktigt. Därigenom kan man inspirera varandra att söka Gud mer. Om en troende är brinnande smittar det lätt av sig bara man tar sig tid för varandra, att lyssna och att berätta. Grunden till allt detta, och förhoppningsvis också följden av detta, är en relation till Gud. För att kunna berätta vad man lärt sig av Gud så behöver man spendera tid med Honom och genom att höra uppmuntrande ord av en annan troende kan man bli inspirerad att satsa mer på relationen till Gud. Så jag skulle vilja uppmuntra oss alla att sköta relationen till Gud så att vi kan vara till hjälp för andra och sedan ta oss tid att lyssna till andra troende så att vi kan bli än mer inspirerade och brinnande.

För några dagar sedan var jag ute på promenad med en god vän och från den promenaden fick jag bli påmind om två saker: Ge all ära åt Gud, och ge äran åt Honom genast från början. Ifall vi ens tar en liten del av äran själv så finns genast stor risk för högmod. Och dessutom så är ju äran inte heller alls vår, utan den är Guds. Så ge äran åt Gud!
För det andra så fick jag bli påmind om att vi ska pröva allt. Vi ska pröva det vi hör och gör med hjälp av sanningen som är Guds ord, Bibeln. Om vi inte prövar så kan det hända att vi handlar fel och därigenom motarbetar Gud. Det finns mycket ont i världen, eller ska vi säga: Det finns mycket i världen som inte är Guds vilja. Och det är så lätt att vi handlar emot Guds vilja och därför ska vi pröva våra handlingar.

Den här promenaden var uppmuntrande för mig. Precis vad jag behövde. Vi hålls inte brinnande ensamma, utan behöver varandra. Och vi behöver inte varandra bara till att sitta bredvid varandra vid kaffebordet och utväxla några ord, utan vi behöver varandra för att dela tron.

2 kommentarer:

Marko sa...

Amen till det

Hanski-Boy sa...

Amen sister!