måndag, januari 19, 2009

Bibelskola / Lärjungaskola (Viktig läsning fastän texten är lång)

För snart två år sen hade jag lyckan att få delta i en sjuveckors lärjungaskola. Efteråt har jag också funderat att det skulle vara bra att fara på en bibelskola. Där skulle man få satsa sin tid på att lära känna Bibeln bättre och lära sig att leva som en kristen och att tjäna Gud. Några gånger har jag tänkt på möjligheten att gå på bibelskola istället för att studera, men det har bara varit drömmar. Jag tror att Gud såg de här drömmarna, eller så såg han helt enkelt bara att jag behöver tänka igenom och tänka över mitt liv, för på det stället och i den situation som han nu har placerat mig, har jag verkligen fått fundera mycket. Det är främst tron samt viljan att lyda och följa Gud som jag talar om. Församlingen som jag kommit med i har verkligen rört om i mitt bekväma kristna liv. Det är inte en församling som säger att "allt du gör är okej, det finns inget som heter synd och du behöver inte ta Bibeln på så allvar" utan det är en församling som står upp för sanningen och säger att vi behöver tänka över våra liv och pröva oss själva. (2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.")

I församlingen talar vi också mycket om vad det innebär att vara troende. Att vara troende betyder inte bara att ha en stor bibelkunskap, utan främst att leva efter den kunskap man har. Med kunskap kommer ansvar. På "Hauskreis" igår, söndag, gick vi igenom några verser i Hosea 12, och i vers 7 står: "Handlaren har falsk våg i sin hand och älskar orätt vinning." och till den versen sades det att om någon betalar för något så skall han också få det han betalar för. Om en man betalar för 500g kött så ska man också ge honom 500g kött och inte mindre. Och om en man betalar för en BMW så ska man inte ge honom en Saab. Men vad är det vi människor gör när det kommer till Gud? Gud har betalat för HELA vårt liv, och vad ger vi honom? Jo, vi ger kanske 70%? 50%? ... eller kanske bara 20% av våra liv?
Gud vill inte att vi skall vara ljumma. "Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken." (Upp 3:15-17) Jag hörde en bra liknelse som har med det här att göra, att vara ljum eller att följa sanningen : Bara döda fiskar flyter med strömmen. Om vi vill komma till källan behöver vi simma mot strömmen. Hur vet vi då att vi är på väg åt rätt håll? Jo, när vi märker att motståndet är hårt och att vi simmar mot döda fiskar.
De som vill följa Jesus och följa honom på allvar kommer att få möta på motstånd från djävulen, (frestelser, motstånd från människor, sånt som vill leda en bort från sanningen) och ifall man i sitt liv börjar märka att ens kristna liv är lite väl bekvämt och bra, utan något motstånd, då finns det kanske orsak att se över sitt liv och se om man verkligen har Gud på första plats. Och ifall man som i bibelversen tycker att "man är rik och inte behöver något mer" så finns det stor orsak att fundera var man står. Ifall man å andra sidan möter motstånd och prövningar får man glädja sig säger Bibeln: "Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga." (Jak 1:2-3) Vi ska förstås inte bara glädja oss åt prövningen, vi ska också hålla ut i den: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom." (Jak 1:12)
De sista orden i förra bibelversen var "dem som älskar honom". Vi har här i församlingen talat om vad tro egentligen är. Det finns många som säger sig tro på Jesus, men som inte alls bryr sig om det som står i Bibeln. Ifall de tror att Jesus tillåter allt så har de skapat sig en egen Jesus, och det är inte samma Jesus som det står om i Bibeln. Det här är något som gör mig väldigt ledsen, att det finns så många människor som tror att de är på rätt väg, medan de inte är det. Jag är bara en människa och kan inte bedömma vem som blir räddad och vem som inte blir, men det finns faror med att ta saker för lätt. Man kan säga att man tror på Jesus utan att för det bry sig om vad som står skrivet i Guds bok, och då kommer den hemska sanningen emot som säger att "också djävulen tror på Jesus men inte kommer han heller till himlen". Man kan säga att man tror på Jesus, men ens gärningar visar om man älskar Jesus eller inte. Bryr vi oss om vad Gud och Jesus lär oss i Bibeln? Har vi ett intresse för det? Eller struntar vi i vad Jesus säger? Att tro på Jesus är att både tro och älska honom. För det här hörde jag också en liknelse: Hur visar mannen att han älskar sin flickvän/fru? Genom att strunta i henne? Att aldrig ta tid för henne? Nej, genom att ta tid för henne och ta tid med henne för att lära känna henne visar han att han älskar henne. På samma sätt fungerar vår relation till Jesus. Struntar vi i honom, eller tar vi oss tid för att lära känna honom?
Så vi människor har orsak att fundera var vi står. Tack och lov att Gud har dött för oss och att han är nådig, så att vi får komma till honom på nytt när vi gjort fel. Vi får vara oerhört tacksamma till Gud, Han har betalt för HELA vårt liv. Vi har orsak att vara tacksamma.

Nåja, det här är sånt som sysselsätter mig för tillfället. Jag har faktiskt en del att fundera på. Men jag är tacksam för allt jag får lära mig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Min tro har prövats många gånger.. och jag har trott på gud och jesus, men oftast har tron svikit..
jag har 2 familjemedlemmar som dött i en obotlig sjukdom. mitt släkt från mammas sida består av 7 personer alla andra har dött på ett eller annat sätt, och dom va inte ens gamla.. Dom som anser sig vara troende brukar tänka att det är guds mening.. han har en plan, och det är redan bestämmt.. men varför lider då så många i världen? varför har han skapat människor som har livet av andra människor? varför dör unga människor i olyckor eller redan vid födseln? då är det ju ingen vits att dom föddes.. dom kommer aldrig att uppleva hela livet.. i allafall inte som en vuxen människa och få egna barn, och enligt mig är det livets höjdpunkt, och inget är så nära ett mirakel som ett barn.. men fast det finns mycket ont i världen varför sätter han allt ont på en och samma familj? min mormor trodde på gud.. men efter hennes man och 3 barn har dött före henne har tron runit ut i sanden.. varför ska man tro på något om allt ändå blir bestämmt av ödet? var är guds hjälpande hand för oss, och var är våra mirakel?
går man igenom många svårigheter blir man realist.. och för mig är det lite svårt att vara realist och troende.. jag ser saker från början som dom är, och saker blir ändå som dom blir, varesig man ber för någonting eller inte. för mig har gud blivit lite som jultomten. honnom trodde man helhjärtat på när man var liten, men när man senare fick reda på att han inte existerar, var det inte jordens undergång.. förresten om han givit sitt liv för oss har vi betalat tibax med 2 liv som inte hann se sin 20 års dag. + 2 hjärtatacker, 1 bröstcancer. såå.. det är lite svårt att tro att någon som älskar mig låter det hända..

Anonym sa...

Det Sofie menar när hon skriver att vi ska ge Gud hela vårt liv har ingenting med döden att göra. Det hon syftar på är att ifall man tror på Gud borde man leva helhjärtat för honom.

Det är sant att Gud har en plan för mänskligheten (frälsningsplan), och också en plan för våra liv. Men därmed är det inte så att våra liv är förutbestämda till punkt och pricka. Vi har ju fått en egen vilja och kan själv välja om vi vill följa Gud eller inte. Gud älskar alla människor och vill att alla ska bli frälsta, men det är upp till oss själva om vi väljer Guds väg eller inte.

Han gav sin son för oss, så mycket älskar han oss! Han vill ingen något ont, tvärtom. Det är absolut inte Guds vilja att folk lider, dör i cancer osv. Guds vilja är fortfarande den som den alltid har varit; att människan ska leva tillsammans med honom utan sjukdom, lidande och synd. Men eftersom vi har valt synden framom Gud har vi också gått miste om den härlighet som var planerad för oss. Tack vare Jesus får vi däremot allting tillbaka igen, Gud älskar oss så mycket att han inte vill att vi ska gå förlorade.

Gud skapar inte lidande i världen, det gör djävulen, och till viss del gör vi själva också det. Gud har gett oss en fri vilja, han vill inte tvinga sig på någon. De val och handlingar vi gör i livet är våra egna.

”Amen säger jag er: Om ni har tro bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig.” Matt.17:20

”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får,...” Matt.7:7-8

Gud avvisar inte människor som ärligt söker honom i sina liv, han hjälper och gör mirakel!

Gud finns och är ytterst verklig för mig. Jag har fått uppleva honom på ett så underbart sätt att jag aldrig skulle kunna överge honom. Jag respekterar dina åsikter, men eftersom du ställde frågor ville jag dela med mig om hur jag ser på sakerna. Hoppas det hjälper dig lite åtminstone! Guds frid vill jag önska dig och din familj.

Sofie sa...

Tack för era djupa tankar! "Anonymous 2" har helt rätt i att jag inte talade om döden när jag menade att "ge sitt liv åt Jesus", utan det att man lever helhjärtat för honom.

Jag kan förstå att man börjar fråga sig varför så mycket ont kan hända en om det finns en Gud. Men liksom "Anonymous 2" skriver så finns det också en ond sida i vår värld (djävulen och all den ondska vi själva bär på) och därifrån kommer lidandet. I svåra situationer skulle jag ha svårt att gå vidare om jag inte skulle ha Jesus!

Det som "Anonymous 2" skrev förklarar mina tankar så bra, så jag tror jag behöver inte tillägga mer.