tisdag, september 09, 2008

17 dagar kvar i Finland

Jo, flytten börjar närma sig. Med stormsteg.

Jag tog ju ledigt den här sista månaden så att jag skulle hinna med allt som ska göras inför avfärden och så att jag dessutom skulle få vila ut och spendera mer tid hemma. Jag fick ändå möjligheten att vara 2½ dagar vid Martyrkyrkansvänner och hjälpa till lite, och sen ska jag på en arbetsdag till allkristet. På den enda dagen jag hann vara ledig mellan Åboresan och arbetet vid MKV märkte jag hur tur det är att jag ändå inte är helt ledig hela månaden. På mina lediga dagar har jag visserligen bra tid för motion, men jag vill ändå inte lämna för länge ensam med mina tankar och funderingar, och speciellt inte nu inför flytten.

I och med utlandsvistelsen har jag en skoluppgift att utföra, och det är att skriva dagbok. Jag skall också skriva mina tankar inför resan. Och det kanske är intressant att skriva några av mina tankar här på bloggen också.

Ifall jag någon gång i framtiden blir tyskalärare så anser jag det här året vara det viktigaste året att se tillbaka på. Det är nu som jag får leva i det tyska samhället och se hur allt är. I gymnasiets tyskaböcker handlade det ofta om elever som for till Tyskland som utbyteselever, och det är nu jag får mina erfarenheter jag sedan får berätta om. Jag vill alltså på många planer lära känna Tyskland, och jag vill ta många foton som jag sedan kan använda i min undervisning. (Obs! Märk här att jag endast antar att jag blir tyskalärare, inget är ju 100% säkert ännu...) Mina planer med Tyskland är att jag inte ska studera ihjäl mig, utan att jag ska hinna utforska landet och lära känna människor.

De gånger jag känner mig nervös inför resan så är det främst tre saker jag är rädd/nervös för:

1. Avfärden/alla avsked. När jag väl är framme är det kanske inte så svårt, men alla avsked jag kommer att gå igenom är däremot inte så lätta. Redan finns det en del vänner som jag antagligen inte kommer att träffa mer innan jag far, men det finns ännu vänner som jag kommer att måsta ta avsked från. Den 25:e kommer jag att åka med tåg till Helsingfors och då blir det avsked från familjen och nästa dag när jag far med flyget kommer jag att måsta ta avsked från mina Helsingforsvänner. Det här är väl den värsta biten.

2. Att jag inte ska lära mig uttalet, och speciellt uttalet för "R". Jag måste erkänna att tyska kan låta väldigt fult, speciellt om man hör något där Hitler talar, och så finns det ju förstås olika dialekter. Men sen kan tyska låta så väldigt fint, och det är det där fina, sköna tyskan som jag skulle vilja kunna tala. Om jag inte lär mig uttala bra och om jag ännu inte lär mig uttala det tyska "R":et, så kommer jag att vara knäckt. Det här är alltså det absoluta målet med min utlandsvistelse, att jag ska lära mig tala tyska och lära mig tala det fint.

3. Silverstar. Jo, ni vet ju vad jag talar om, bergodalbanan vid Europapark såklart! En av flickorna som jag ska bo med har redan sagt att om jag vill till Europapark så ska vi fixa det. Men ju mer jag tittar på youtubevideon av silverstar, så blir jag bara nervösare! :P (http://www.youtube.com/watch?v=R3JCKTXtwro, http://www.youtube.com/watch?v=cyUBgNOeZoo)

Nu orkar jag inte gå längre in i mina tankar. Jag har hela våren och halva sommaren försökt förtränga tanken på att jag ska åka, för fastän det säkert blir hur kul som helst, så är det just de svåra avskeden som kommer först.

Inga kommentarer: