onsdag, augusti 06, 2008

Pieksämäki

Pieksämäki 2008 har nu varit och jag är verkligen tacksam för att jag for dit. Jag hade först tänkt skippa hela Pieksämäki pga att jag jobbar, men så fick jag påtryckningar från Hannas sida, och eftersom jag vågade fråga en dag ledig kunde jag åka dit på torsdagskvällen.

Det speciellt roliga iår var att Nina och Netti kom med för första gången. En annan rolig sak var att vi tre och Sofia tog bilen och åkte ner på egen hand. Jag har alltid suttit på med andra, men nu fick jag både vara kartläsare och ibland köra. Fastän vi anlände på torsdagen, när lägret redan hade hållit på en stund, var det inte svårt att komma in i lägerstämningen, för genast fick vi hälsa på alla och därefter fick vi vara med om kvällsandakten och sedan en underbar lovsångsstund med UngOas.

Knappast har det nånsin varit så många bekanta på lägret som iår. De blir varje år fler och fler. Våra vänner tar med nya vänner och man får oftast tala med någon ny.

De två föregående åren har jag varit logementsvärd. Första året var jag ung och pigg och orkade vaka, ifjol var jag redan gammal och trött och ville bara sova. Så iår kände jag ingen längtan efter att få vara logementsvärd. Undrar när Hanna ger upp? :P

Något annat som var roligt, var att jag märkte att jag borde hinna på Pieksämäkilägret också nästa år. Det kan bli lite knappt om tid, men iaf hyreskontraktet i Tyskland borde ha tagit slut när lägret sen börjar. Så där märker man att man iaf inte är borta ett år nu!:) Pieksämäki blir sen ett bra ställe att få träffa alla vänner efter Tysklandvistelsen.

Jo, Pieksämäki är nog ett sånt läger som man ser framemot, ja nästan längtar efter, ett år på förhand. Den här längtan var nog starkare när jag var liten, för då t.o.m. drömde jag om Pieksämäki några gånger under året. Men efter att först ha tänkt skippa Pieksämäki för iår, är jag nu mycket tacksam att jag ändå for dit. Det var absolut värt det! Det här borde nu ha varit min elfte gång på Pieksämäki. Jag var där första gången år 1997 och nångång under 2000-talet var jag borta ett år (ett misstag som jag då sade att jag aldrig skulle upprepa, men som jag nästan tänkte upprepa iår).

Så tack till er alla som var på Pieksämäkilägret och tack till Gud som är vår allas Herre!

Inga kommentarer: