lördag, november 18, 2006

En trött ung kvinna har satt sig ner för att skriva ner några rader på sin blogg.



Denna dag heter lördag och jag befinner mig 470 km från mitt eget rum. En stor del av torsdagen gick åt att sitta på tåg. Fastän tågresan tog 5h 10 min kändes det inte alls länge. Orsaken var att jag läste färdigt boken "En gurus död", och den gick inte att sätta ifrån sig. När jag befann mig på sida 120 tittade jag att jag hade 60 sidor kvar. Min tanke var att jag inte hinner läsa den färdigt under tågresan, men att jag ändå kommer en god bit på vägen. Nästa gång jag tittade på vilken sida jag befann mig på var jag plötsligt på s. 160. Jag kom alltså fram till att det lönar sig att läsa böcker på tåg.

Inför den här Åboresan frågade jag lov om att få vara borta fredagens skoldag. Eller förstås frågade jag inte, utan det lät mera "jag är borta på fredag". Tyvärr måste jag vara borta från matte (visserligen skönt att inte ha matte, men det betyder att man missar något viktigt), men det visade sig att 2-3 andra också skulle vara borta. Ganska internationell klass då (om man tänker att skolan är nationen) eftersom en skulle befinna sig i Helsingfors, en i Pargas och jag i Åbo. Innan jag for hem från skolan på torsdagen hann jag träffa på min lillabror i kopieringsrumet. Bildkonstläraren hade lagt märke till att vårt efternamn var samma, så hon poängterade att hon nog kunnat räkna ut ett släktskap mellan oss två.

Från tågstationen i Åbo hämtade Otto mig. Vi körde sedan raka vägen till McDonalds, eller... ja, den rakaste vägen vi kunde hitta. Vi körde rakt mot McDonalds, men sedan märkte vi att vägen vi körde på svängde mot ett annat håll. Plötsligt var vi på väg mot Tammerfors ut från stan. Efter några backningar och u-svängar var vi igen på väg mot McDonalds och vi hade den i sikte igen. Denna gång var siktet lika dåligt som förra gången, och istället för att svänga in till parkeringsplatsen måste vi köra in mot stan. Vi kunde sedan svänga om och denna gång kom vi rätt. Efter att ha ätit och talat tog vi bilen på väg mot syrrans, men hann även kika in i Ottos lägenhet en varv. Om ni någon gång vill hitta till Ottos är det bara att söka efter en rosa gris-anka, då har ni kommit rätt!

Utanför syrrans lägenhet tog jag farväl av Otto och gick in för att hälsa på syrran. Senaste gången jag var här var för ca 4 veckor sedan i och med Åboexkursionen till ÅA. Denna gång varar min vistelse längre än den några timmar långa vistelsen förra gången. Nu kommer jag att vara här från torsdagkväll till söndagmorgon. Både denna dag och gårdagen har gått till att gå på stan. Vinterskor skulle jag ju ha åt mig, men såna har jag inte hittat. Jag var nära att köpa ett par, men de fanns inte i min storlek. Istället råkade jag hitta ett par snygga "mina drömskor". Nike var märket och de fanns att köpas vid One Way för 76 euro. Köpte jag dem? Svar: Nej! (Mina tyskakumpaner med samma lärare som jag, observera föregående mening!) Det enda jag köpt åt mig är en tröja, tio pennor och en film. Inte sörjer jag för det, ikväll får jag i alla fall gå på bio. Efter att fått tipsen om filmen "Step up" av Hanna, så valde jag och syrran att se den. Vi kommer därmed att återvända in till stan om en halvtimme.

Nu märker jag att detta inte kommer att komma i kronologisk ordning, men jag skall i alla fall berätta om fredag morgon. Vi hade somnat klockan två natten innan och när jag klockan 10 vaknar blir jag genast ivrig att se om något meddelande har kommit från mina vänner i skolan. Javisst, så sant, har Netti skickat och säger att jag kan ringa. Jag ringer upp henne och får tala med hela gänget (utom Eva som säkert sover). Jag får veta mina studentresultat och sedan diskuterar vi en stund. Jag skrev fyra ämnen och alla resultat låg med 1-2 poäng på gränsen när de skickades in för att bedömas av studentexamensnämnden. Jag var lite rädd att alla skulle sjunka, men till in glädje hölls två på plats och endast två sjönk. Nu blir det bara att fundera om jag skall skriva finska eller engelska på nytt i vår.

Nu håller julöppningen på i Åbo. Julbelysning skall tändas och det skall bli parad. Redan när vi var på stan fick vi höra julsånger. Ursäkta, jag borde kanske ha använt orden "blev tvungna", eftersom jag hellre skulle ha gått där med öronproppar på mig. Julsånger i november! Suck, jag vill inte. Tur att vi i hembyn inte har så stor show med julen, att man sedan hinner få leda av det. Enligt mig skall allting inledas tidigast på lillajul och sedan får det smått stiga och bli mer och mer jullikt. Jag skulle egentligen vilja skriva ett skilt tema om jul och julstämning, så jag går inte vidare in på ämnet nu. Något som jag dock inte kan neka till, är att det är fint att gå på stan när lampor och belysning lyser upp gatorna på ett vackert sätt.

Redan imorgon blir det att återvända hem med tåget, men jag har en till bok att läsa, så tågresan lär inte bli tråkig. Vid närmare eftertanke kan den visserligen bli tråkig, ifall jag tar mig tid att göra något åt geografiarbetet. Jag tror ändå att stor del av tågresan går till boken. Länge är det ändå tills jag skall hem. Före det hinner jag med bio, möjligtvis café, tortillas, möjligtvis mer film här hos syrran och säkert mycket samtal.

Dagens tanke. Idag såg jag för första gången i mitt liv ett barn som var blint. Jag blev på ett sätt lite chockerad och sedan blev jag chockerad över att jag blev chockerad. Nog har jag sett äldre som varit blinda, men jag har aldrig tänkt mig att de också var blinda när de var barn. Därför blev jag chockerad över mig själv, att jag aldrig förut tänkt tanken att även barn kan vara blinda. Jag tyckte synd om den där lilla söta pojken på stan. Han gick och höll sin mamma i ena handen och en vit stav i andra. Vi gick strax bakom dem, och jag bara gick och tänkte på honom och det att han var så liten och oskyldig och inte kunde se. Hans stav tog en gång i en kvinnas fötter och mamman drog honom lite åt sidan. Pojken skulle inte få veta vad hans stav rörde vid. Han kanske inte ens visste hur hans mor såg ut.

Nu ska vi snart igen ta bussen in till stan för att se på bio. Det var bra att Hanna tipsade om filmen, för dansfilmer hör nog till mina favoriter. Får se om jag igen får höra tyska pratas på stan eller på bussen. Jag har hört det ganska många gånger redan, och jag brukar tänka att jag också skulle vilja tala tyska. Själv stiger jag dock inte av vid Lidl, så det har inte blivit något diskuterande med dem. Jag får lov att vänta ända till måndag, när vi nästa gång har tyska pass.

Ha det så bra alla läsare! Ta hand om er!

5 kommentarer:

TommyKM sa...

No int ha du vari trött när du skrivi bara nååågra rader. :D Men texten e kiva o de e kiva o veta om att Otto inte kan köra bil i Åbo.
Ta de lungt o hoppas allt går bra i Åbo o sen i ÖB när du anländer dit igen!!! :D

Hanski-Boy sa...

HEj! Roligt att läsa om ditt Åbobesök. Synd att vi itne kunde komma. Jag råkade nyss skriva ett inlägg om hur jag TYCKER OM julmusik, innan ja läste ditt och hur du inte gillar julmusik i november. Så vi har vissa meningsskiljaktigheter. Kan vår vänskap mera hålla? :D

Nettie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Nettie sa...

Angående julmusik och julstämning... Jag har precis samma åsikt. I fredags på körövningen ville kantorn att vi skulle börja sjunga åsikter, men udertecknad protesterade vilt. Vi sjöng EN julsång (en Evangelicum-sång, btw) och sedan gav han med sig.
Han sa: "Vi måst väl lyyd Netti nutå å vänt ein viko til...".
Jag sa: "Yes, please! Ein viko lååtä bra!"
Även om vissa i min omgivning ibland får för sig att sjunga julsånger har jag lyckats undvika det ganska bra hittills. Fast så har jag också bara suttit och arbetat med geografin hela helgen. ANYWAY, låter som du har haft en bra helg! Ha det så bra, till vi ses på måndag. Kram! GVMD!

tette sa...

din tröja och mina gardiner skär sig...*kikar*