torsdag, oktober 05, 2006

Tjolahopp

(skriven 3 oktober)

Hejsan på er! Nu återvänder jag till mitt hightec-system för att skriva blogginlägg, vilket betyder att jag först skriver inlägget hemma på word, sedan skickar det från mammas e-mail till min e-mail och sen nästa dag klipper in det på bloggen och publicerar det. Dagens blogg kommer antagligen mest att handla om min studentskrivningstid. Eftersom jag inte på länge i lugn och ro kunnat skriva blogg får vi här förvänta oss ett långt inlägg.

Studentproven till de fyra ämnen som jag skrev sträckte sig från 11.9-2.10, och till antalet var proven två hörförståelser och fem heldagsprov. Redan länge hade jag vetat att det var finska, engelska och modersmål som jag ville skriva på hösten. När vi på våren fick höra att det är bra att skriva två realämnen, satte jag till religion på hösten eftersom jag bara skriver ett realprov på våren. Religion var det enklaste ämnet för mig att sätta till, eftersom jag hade lite förhandskunskap där (inte kanske så mycket, men mer än i andra ämnen) och plus att jag även är intresserad av ämnet. Under sommaren hade jag ju lite tid på mig att läsa, men hur väl jag tog tillvara på tiden är sen en annan sak. (Usch, nu fick jag för första gången på länge déja-vu! Hoppas att det på riktigt inte är så att jag har skrivit detta en gång förr.) Lite läste jag i alla fall på sommaren, och ännu mer intensivt just innan och under skrivningsperioden. Ibland var det väldigt intressant att läsa religion, och det lättade eftersom det annars var ganska tungt att läsa. Slutligen började jag önska att jag skulle ha börjat läsa tidigare. Min tanke var att det skulle ha varit bra om man redan tidigare insett hur intressant det var, så skulle man t.ex. under ett år kunnat läsa olika intressanta texter om religion.

När skolan började såg jag med fasa mot ”den hemskaste tiden i mitt liv”. När jag väl var inne i den perioden kändes det inte alls så hemskt. Det var visserligen tungt, och dessutom tråkigt att man inte alltid kunde göra vad man ville. Hemskt kändes det ibland att lämna bort intressanta tillställningar (eller mindre tillfällen) som man skulle vilja delta i. Trots all stress och oro har jag sällan varit så glad som nu och jag började med stor längtan tänka igenom saker jag ska göra efter höstens skrivningar. Nu, idag och framåt, befinner jag mig lycklig och glad i denna period som jag under flera veckor sett framemot. Jag ska bl.a.: vara mer med familjen, vara mer med vännerna, tillägna mer tid åt Gud, läsa mer, sporta mer osv. Det är alltså mycket jag skall göra och jag har nog för mig själv mer detaljerat funderat på vad det innebär att ”tillägna mer tid åt Gud”, eller ”sporta mer”. Under skrivningsperioden hade jag inte tillgång till att göra så mycket och därmed insåg jag kanske vad jag saknade mest.

Ända sedan sjuan har jag varje höst och vår vid skrivningstillfällena varit skraj för studenten. I högstadiet var ändå skrivningarna långt borta medan de i gymnasiet kändes närmare. Jag hade hemska föreställningar om studentskrivningarna och trodde att jag aldrig skulle överleva (/bli godkänd). Nu när jag fått prova på studenten inser jag att verkligheten ibland är lättare än man tror. Jag kan på inga villkor säga att denna tid var lätt och att alla prov var enkla, men jag borde inte ha varit så nervös som jag var. Den tiden kommer när man ska börja läsa till studenten, men före det är det onödigt att vara nervös. Jag lärde mig ganska sent, men höstens studentskrivningar gjorde kanske att jag inte behöver vara nervös hela Abiåret.

Finska- och engelskaproven var till min förvåning ganska enkla. Hörförståelserna, speciellt engelska, var däremot svåra. När jag säger att proven var enkla, betyder det inte att jag får toppenbetyg i dem, utan att jag kanske når mina egna mål och att det i alla fall kändes enkelt när man skrev proven (vilket är viktigt så att man någon gång kommer igenom provet). Modersmålsproven var de tyngsta proven att skriva, usch jag får gåshud av att tänka på dem. Något positivt som jag här på bloggen kan nämna, är att jag faktiskt i ena moddan fick skriva om blogg! Religion däremot var enkelt! När vi förberedde oss för religion fick vi gamla religionsprov och jag trodde att det skulle bli svårt att klara provet. I år var provet däremot annorlunda än det förut varit. Exempel på gamla provfrågor: ”Påvedömets uppkomst, utveckling och centrala innehåll”, ”Islam i Finland”, ”Hur upplysningstidens tänkande påverkade kyrkorna på 1700-talet?”, ”Huvudinriktningar inom buddhismen”. Förut har det funnits 1-2 uppgifter där bilder eller diagram ingått. I årets prov fanns det en uppgift med bilder, en uppgift med en bibelvers, en uppgift med tio teser om barn (eller nåt liknande, ni kanske känner igen de teserna som kom upp för några år sen), en uppgift med tre bibelverser och en uppgift med diagram. Förvånande var det att båda jokeruppgifterna innehöll mycket informativa bakgrunds fakta, och att uppgifterna till stor del gick ut på att fundera själv. En annan intressant ”fundera själv”-uppgift var hur man inom kristet tänkande har försökt förklara hur Guds kan existera. Med att alltså själv tänka efter och vara snabb på att skriva kunde man där nå ganska höga resultat. Själv har jag uppnått bra resultat, med tanke på att religion var ett ämne som jag lade till ungefär i sista sekunden och som jag tänkte att ”det är bra om jag klarar det”. Enligt lärarens bedömning är mina poäng bra, men jag anar att sensorernas bedömningen kommer att vara lite strängare. Hur det än går var detta prov ett prov som passade oss fem religionsskribenter från vår årskurs och religionsläraren själv tyckte att provet var ett bönesvar.

När religion var över den 27.9 kändes det som att allt var över. Ändå hade vi engelska att ”se framemot” måndagen den 2.10. Engelskaprovet var alltså anledningen till att jag inte kunde delta i Tro, sex och kärlek-veckoslutet. Jag hade tänkt läsa under helgen, men det blev inte så mycket av det. Det jag däremot gjorde under helgen var att delta i höstoasen på fredagkväll och spela flöjt på ett bröllop på lördag. Jag och grannen spelade flöjt med en liten grupp som underhöll med musik så länge gästerna anlände till festplatsen. Efteråt fick vi även delta i middagen, vilket förgyllde dagen för magen och ögonen. Brudparet såg lycklig ut, bruden var vacker och brudgummen var stilig. Jag känner inte paret egentligen, men bruden är från min hemby och på Pieksämäkilägret har jag smått kommit i kontakt med henne. T.ex. var hon logementvärden som för några år sedan upptäckte oss, när Johi, Hanna och jag hade smitit iväg på natten till ett enskilt hörn för att tala. Vi fick då istället fara tillbaka till rummet och tala och därmed störa dem som ville sova. I år började jag förstå logementvärdens agerande bättre eftersom jag själv nu varit logementvärd. Ändå skulle det vara bra om det fanns ett skilt rum för dem som vill lämna och tala om djupare ämnen, men då skulle väl logementvärdarna aldrig slippa och sova. (Jag vet, ”slippa” är inte ett korrekt ord här, men det beskriver det hela så bra.)

På torsdag kommer Hanna till oss, vilket gläder mig storligen eftersom jag inte träffat henne på länge och inte heller haft mycket kontakt med henne pga skolan. Hon kommer att få äran (:P) att igen delta i vår skolas undervisning. Två hålpass har vi mitt i dagen, så då har vi mer tid för fritid. Jag talade med henne igår i telefon, och jag insåg att vi nog har mycket att tala om.

Nu har mina vänner S och M rest iväg till Israel. De kommer att delta i lövhyddohögtiden och säkert besöka många platser. S har med sin filmkamera, vilket betyder att vi efteråt får delta lite i resan och upplevelserna.

Imorgon är det bönegruppen igen som gäller. Hoppas vi blir fler människor denna gång. Denna gång kommer M med och det är jag glad över.

Tack för att jag nu fått lätta på mitt hjärta med detta inlägg! Om inlägget var speciellt intressant vet jag inte direkt, men om ni orkat läsa vet ni nu i alla fall lite hur jag haft det och vad som rört sig i mitt huvud.

Ha en bra höst allihopa och ta vara på vardagen och fritiden!

3 kommentarer:

Nettie sa...

Det här inlägget (som jag läste igenom helt, btw) visar att vi VERKLIGEN varit mycket upptagna och frånskilda under skrivningstiden och vår "ihåliga" läseordningen den här perioden hjälper inte till alls. Det var mycket av det här som jag inte alls visste om och vi har inte haft någon chans alls att prata ordentligt. Det förargar mig verkligen! Grrr! Jag behöver prata NU! Jag är i stort behov av gott sällskap å ni får verkligen se till att jag får det under den här kommande helgen, för annars...

Hursomhelst, ha de bra å förhoppningsvis syns vi någongång i framtiden. Det kan väl inte vara så svårt att hitta varandra i de OTROLIGT många korrideorerna i gymnasiet, eller hur?

syrran sa...

Det sägs att munnen talar vad hjärtat är fullt av. ...ditt hjärta måste verkligen vara fullt av skola. hoppas innerligt att andra 'intressen' kan få större utrymme där nu efter skrivningarna!! (för annars blir det tråkigt att läsa dina blogginlägg ;P )

TommyKM sa...

Liiite me text. :D Kiva o läsa lite närmare om dina tankar om skrivningarna. O kiva o läsa att du föde ha gjort också någo kiva under skrivningarna. Ha de kiva me Hanna o minns reta mattaläraren ordentligt! :P
Ses o hörs!!! O minns SLAPPNA AV!!! :D