söndag, juni 25, 2006

Midsummerfestival 2006

Nu är man hemma igen. Helgen spenderades på Pörkenäs med vänner, bekanta och okända människor och Jesus. Några av mina vänner bodde inne i huset och sov i ett rum, medan jag och en annan sov i en tältby med våra Helsingforsvänner.

Vi kom till Pörkenäs ca.17 på fredag och sedan for tiden fort. Vi satte upp våra tält. Vi tre flickor sov i ett tält, medan de fem pojkarna sov i två tältar. De hade tänkt rymmas i ett tält, men på natten kom de fram till att det inte gick så bra att sova där. Också en annan vän hade satt upp sitt tält i vår tältby. Jag och två vänner tog vårt första dopp i havet vid Pörkenäs. Vi simmade till klipporna och lekte med vågorna. På fredagkväll hölls den första festivalen. Många människor kom fastän det var den mindre besökta kvällen. Till kvällen kom också några av våra vänner och besökte festivalen. Sedan började kvällen lida mot sitt slut, och vi for och sova i våra tält kanske runt 3-tiden.

Lördagen gick till stor del ut på volleybollturnering. Dagen inleddes dock med morgonmål och efter ett svalkande dopp i havet var vi på bibelstudium. Jag höll inte riktigt ordning på volleybollturneringens tidtabeller. Jag satt mest med vännerna och tittade på matcherna eller gick omkring på stranden. Det som harmar mig är att jag inte hann se så många av mina vänners matcher. Jag vet inte exakt var jag befann mig under deras matcher, men i alla fall några matcher hann jag se. Laget med J och J lyckades bli andra i turneringen, och det var nog fint gjort! Finalmatchen var jämn och det var ibland hemskt att sitta och titta på när det var så spännande. Fast mest var det roligt att sitta och titta på. Det såg häftigt ut när J och J gjorde fina räddningar. Många bilder från matcher (mest från finalmatchen) finns dokumenterade på Hannas kamera.

Efter finalmatchen fick jag snabbt ställa mig i ordning för biljettförsäljningen. Han som jag egentligen skulle sälja biljetter med hade blivit sjuk, så jag tog med mig vännen M istället. Vi fick en liten introduktion på biljettförsäljningen och fick sedan stå utmed vägen och ta emot nya festivalbesökare. Vi tog betalt och gav dem armbanden de skulle bära. Eftersom jag aldrig hade sålt biljetter förut var jag lite och funderade hur det skulle gå, men sist och slutligen var det riktigt roligt. Jag och M fick lite tid att tala. Vi hann på dessa två timmar ändå tala ganska mycket, fastän vi ofta fick avsluta oss själva mitt i en mening när nya festivalbesökare kom. Som tur var festivalen en svensk tillställningen så jag behövde inte oroa mig för det finska språket. Jag är också väldigt glad att M kom med mig och sälja. Det var lättare att stå där ute i två timmar och sälja nu än om jag hade sålt med någon okänd. Vi kom också bra överens med de två andra som var och sälja i början när vi var och sålde. Det var för mig mest okända människor som kom med sina bilar, mopeder eller fötter till festivalen. Ibland kom också såna man kände igen. Det roliga var när den vita Volvon med alltför mycket folk i körde om. De som satt inne i bilen är mina vänner och de körde om för att fara och äta. De körde om på några sekunder, men det var roligt att få en skymt av dem där. En annan rolig sak där utmed vägen var när en taxi kom. När jag for in i taxin märkte jag att där var några andra vänner som kom på festivalen. Andra små trevliga saker hände ju också utmed vägen. Trevliga människor lämnade alltid efter sig ett leende i min och M:s huvud. De två timmarna vi sålde biljetter tog fort slut, och jag kunde bara konstatera efteråt att det hade varit roligt. Hoppas att också M tyckte det.

Min syster kom också med två vänner till festivalen. Hon fick träffa en stor del av mina vänner, medan några andra av vännerna befann sig på annan plats just när jag träffade syrran. Jag blev också mycket positivt överraskad när jag fick höra att en av våra hissalärare var på festivalen. Den här kvällen lyssnade jag inte så mycket på musiken. En del av festivalen stod jag ju och sålde biljetter. Sedan var jag heller inte så jätte på G med att stå där inne i tältet och lyssna på musik. Men när bröderna Ådahl sjöng var nog jag och alla vänner inne i tältet. Vi stod där och dansade och hade roligt. Efteråt var det tältmöte med massor av lovsång. På natten, kanske runt kl. 2, for jag och några av vännerna i bastu. Vi hade bastubön, där vi hällde en vattenskopa på bastuugnen för varje människas bön. Till slut blev det så hett att vi snabbt for ut och gick ner till havet. Där tog vi ett dopp och till min förvåning gick det faktiskt bra att komma ner i vattnet. Vi var två gånger ner till vattnet, och det var nog roligt! När vi kom tillbaka från bastun for våra vänner pojkarna och sova. Jag och tre andra från vår tältby stannade ännu uppe en stund, men for ändå snart och sova pga stark trötthet. Jag somnade snabbt och vaknade på morgonen av att telefonen vibrerade vid min fot. Klockan var väckning. Vi packade ihop, åt morgonmål och sade hej då åt vänner. Sedan for vi till hembyn och åt god middag med härlig efterrätt hos J:s.

Vid skrivandets stund sitter mina vänner i bilen på väg tillbaka till Helsingfors. Kanske de t.o.m. just nu sitter och äter ost vid Juustoportti. Midsummerfestivalen var bra. Det dåliga var att tiden gick så fort och man hann inte tala så mycket med folk som man skulle ha velat. Ibland var där så mycket folk att jag kände mig en aning okoncentrerad, och ibland var hela gänget utspritt. Där fanns massor med människor som jag skulle ha velat tala mer med, men redan på förhand visste jag att det skulle bli lite svårt att hinna med allt och alla. Jag fick ju nu i alla fall se båda skolkamraterna och Helsingforsborna. Det var inte längesen jag sist såg Helsingforsborna, och det var roligt att få se dem igen. Nu blir det en paus på några veckor, och vi ska hoppas att jag klarar mig. Klasskamraterna däremot kanske jag hinner se under dessa veckor vi har framför oss.

Midsummerfestivalen är nu ett minne blott. Många har ändå säkert fotat ganska mycket bilder därifrån. Fina bilder fick man från stranden när solen höll på att gå ner. Det är storslaget vilken natur Gud har gett oss att njuta av. Det är också storslaget att Gud har välsignat mig med så många och goda vänner. Jag får tacka honom att jag fått den otroliga chansen att lära känna Helsingforsborna, och jag får tacka för mina fina vänner som jag har här på hemmafronten. Ensam skulle det bli svårt och jag får nu vara mycket tacksam.

Njut av sommaren alla och minns att vara tacksamma!
Gud vare med er!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Sofie! Kiva att läsa om dina minnen från festivalen. De var nog superkul! Resan ehm gick bra, nu ska vi ha aftonkorum. Hejdå!
//Hanna